Ordet narrativ är inflatoriskt. Fast det är ett bra ord. Berättelse betyder det, men har ändå inte riktigt samma klang. Mer som föreställning eller verklighetsberättelse/-saga.
Och, bara för ordningens skull, tro inte att jag inte tror, att det inte alltid varit så. "Narrativet" är viktigare än lagboken. Precis som de oskrivna lagarna.
"Narrativet" (snofsigt ord?) ändras med tiden. "Narrativ" är besläktat med ord som "härskarteknik".
"Folkets opium", etc.
I vår tid just nu har vi ett narrativ för att lugna känslor efter massakrer av människor med muslimsk bakgrund. Det narrativet skulle kunna döpas till Breivik-narrativet. Inget lugnar känslorna mer än när en vit man visar sig vara terroristen. Som nu när München-demonen Ali påstås ha koppling till Breivik. Jaså. Hur då? Brevvänner? Kanske, men tveksamt. Intuitionen säger mig det, fast jag kan ha fel.
lördag 23 juli 2016
När händelser av München-massakerns omfattning inträffar söker man givetvis information på nätet.
Även då via de webbaserade tv-sändningarna.
Man söker inte bara via svenska medier utan utländska. Och det är då man slås av skillnaderna.
Som denna morgon den 23 juli.
Ingen svensk tidning har rubrik om att gärningsmannen i München var tysk-iranier.
Däremot har webbversionerna länkar till engelska tidningar, som berättar om den saken.
Så varför tiger svenska medier? Varför tonar de ner detta?
Är Guardian - en av världens mest ansedda dagstidningar - mer ansvarslös?
Nej. det måste vara en annan förklaringen. Svenska tidningar och tv ser som ett ansvar att motverka främlingsfientlighet, varför man medvetet utelämnar vissa detaljer. Inte för att dölja egentligen utan skicka signal om vad som är anständigt att diskutera.
Således är det oanständigt enligt svensk pressetik att diskutera allt samband invandring och terror och kriminalitet.
Således frångår man sin funktion i ett demokratiskt samhälle, som bygger på förtroende för öppen debatt och alla fakta på bordet.
Även då via de webbaserade tv-sändningarna.
Man söker inte bara via svenska medier utan utländska. Och det är då man slås av skillnaderna.
Som denna morgon den 23 juli.
Ingen svensk tidning har rubrik om att gärningsmannen i München var tysk-iranier.
Däremot har webbversionerna länkar till engelska tidningar, som berättar om den saken.
Så varför tiger svenska medier? Varför tonar de ner detta?
Är Guardian - en av världens mest ansedda dagstidningar - mer ansvarslös?
Nej. det måste vara en annan förklaringen. Svenska tidningar och tv ser som ett ansvar att motverka främlingsfientlighet, varför man medvetet utelämnar vissa detaljer. Inte för att dölja egentligen utan skicka signal om vad som är anständigt att diskutera.
Således är det oanständigt enligt svensk pressetik att diskutera allt samband invandring och terror och kriminalitet.
Således frångår man sin funktion i ett demokratiskt samhälle, som bygger på förtroende för öppen debatt och alla fakta på bordet.
fredag 15 juli 2016
Ang partiers förflutna
I spåren av Morgan Johanssons försvar av Dan Eliassons anti-SD-blamager, så kommer historielösa SD-hatare att göra stor affär av det hela. SD:s nazirötter.
Nå. Vänstern har den makten över folkets beteende, att den tror sig tryggt kunna smutskasta SD medan sympatisörerna inte törs gå i svaromål.
Nå, hur är det då med sossarnas egna?
Nå. Vänstern har den makten över folkets beteende, att den tror sig tryggt kunna smutskasta SD medan sympatisörerna inte törs gå i svaromål.
Ang partiers förflutna
I spåren av Morgan Johanssons försvar av Dan Eliassons anti-SD-blamager, så kommer historielösa att SD-hatare att göra stor affär av det hela. SD:s nazirötter.
Nå. Vänstern har den makten över folkets beteende, att den tror sig tryggt kunna smutskasta SD medan sympatisörerna inte törs gå i svaromål.
Nå, hur är det då med sossarnas egna?
Nå. Vänstern har den makten över folkets beteende, att den tror sig tryggt kunna smutskasta SD medan sympatisörerna inte törs gå i svaromål.
onsdag 13 juli 2016
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)